Mail från en ung tjej

Idag på en fullspäckad T-bana…

Jämte mig sitter en man och framför honom en kvinna i hans sällskap. De börjar prata på ett främmande språk och det enda jag uppfattar är ”fotografi”. Han ger henne sin mobil och lutar sig lite mot mig och skrattar belåtet. Hon håller på och flipprar med mobilen och jag gör mig beredd på att säga ifrån.
Mycket riktigt, hon ville ta en bild på en niqabbärande kvinna och mannen som gav henne mobilen.
Hon vänder mobilen mot mig och jag frågade henne vad hon höll på med lugnt och sansat. Att beskåda chock i en människas ansikte är svårt att missa, hon stirrade förstummad på mig. Hon kanske trodde att jag inte kunde svenska? Ingen aning…
Klargjorde för henne och mannen att hur konstig jag än såg ut i deras ögon har dem absolut ingen rätt att behandla mig på det sättet. Som ett djur på cirkus. Sa även att deras rättigheter slutar där mina börjar.

Det var jobbigt o säga ifrån på T-banan, speciellt när det var så mycket folk. Tacksam och glad över min insats är jag ändå. Det var många efter som diskuterade om hur oförskämt deras beteende var.
Återigen blir jag slagen av hur viktigt det är att säga ifrån. Hur du låter andra behandla dig, ger signaler till andra för hur de i sin tur kan behandla dig!